Socio(b)log

Av: Serena Coppolino Perfumi Desinformation, falska nyheter och alternativa fakta har alltid funnits – trots att debattens vågor har gått höga om fenomenet mest på senare tid. Och vi betalar fortfarande priset för några sådana historier.

Frågan om falska nyheter exploderade när forskare påpekade vilken inverkan de hade haft på politiska händelser under de senaste åren, som presidentvalet 2016 i USA (Allcott & Gentzkow, 2017) och folkomröstningen om Brexit i Storbritannien (DiFranzo & Gloria-Garcia, 2017). I båda fallen hölls falska nyheter, som ofta handlar om polariserande ämnen, ansvariga för att ha fått väljare att förstärka sina politiska åsikter. Eller, i de fall väljarna inte hade bestämt sig innan, att göra ett radikalt val.

Just nu används falska nyheter om personer med utländsk bakgrund för att elda på främlingsfientlighet, samtidigt som stödet till högerradikala partier i Europa växer. Även om sanningshalten i sådana ”nyheter” senare ifrågasätts är effekterna långvariga. Detta eftersom studier visar att exponering i sig är tillräckligt för att öka de falska nyheternas trovärdighet (Pennycook & Rand, 2017).

Om vi blickar tillbaka i historien, kan vi dock se att desinformation inte är något nytt fenomen, framförallt inte i tider av kris.

Under paraplybegreppet desinformation hittar vi den nya termen ”alternativa fakta”. Alternativa fakta analyserar, beskriver eller rättfärdigar verkligheten på grundval av falska och förutfattade antaganden (Berghel, 2017).

Ett exempel på det är vetenskaplig rasism, som grundade sina antaganden på pseudo-vetenskapliga teorier. Dessa teorier kategoriserade människor i underordnade och överordnade raser. Den uppfattningen kunde också stärkas genom tiderna genom vetenskapliga studier som byggts med hjälp av ”kulturellt partiska” verktyg (Metress, 1975). Att använda sig av den här typen av teorier idag kan betraktas som att förlita sig på alternativa fakta, eftersom teorierna i hög grad har falsifierats av forskning.

Falska nyheter är å andra sidan påhittade historier som fabricerats och delats med ett specifikt syfte (Berghel, 2017). Syftet kan t.ex. vara ideologiskt, eller ekonomiskt (Subramanian, 2017).

Ett historiskt exempel är den kusliga anti-tyska bluffen, som skapades år 1917 av brittiska tidningar. Där hävdade man att tyskarna hade öppnat en fabrik där de använde mänskliga kroppsdelar för att tillverka produkter. Samma historia återuppstod under andra världskriget, men den här gången användes den som en sköld av nazisterna för att tysta de anklagelser som hade börjat cirkulera om det pågående folkmordet. Nazisterna hävdade då att de återigen hade blivit föremål för anti-tysk propaganda.

Just den här bluffen anses av många forskare ha gjort att allvaret i situationen i de av Tyskland ockuperade områdena underskattades. Den ledde också till en fördröjning i beslutet att vidta åtgärder mot nazistregimen (Neander & Marlin, 2010).

Vi kan redan se ett mönster i de här exemplen. Både alternativa fakta och falska nyheter har historiskt använts för att rättfärdiga någon form av struktur, sedvänja eller attityd, eller för att driva och försvara politiska ideologier, särskilt i kristider.

Idag utsätts människor för en större mängd information, vilket gör källkritiken svårare. Studier i kognitiv psykologi förklarar att i de fall där människor utsätts för många alternativ så blir tumregler för att spara tid och kraft vanliga. De här strategierna kan dock vara partiska eller vinklade på grund av de specifika mekanismer som påverkar informationsflödet på sociala medier.

Sociala medier som Facebook och Twitter kan också vara ganska stängda miljöer, där användare huvudsakligen interagerar med vänner och bekanta som de tenderar att dela åsikter, smak och värderingar med.

Detta förvandlar som bekant sociala medier till så kallade ”ekokammare”, där endast en åsikt ljuder om och om igen, vilket leder till en förstärkning av ens egna övertygelser (Quattrociocchi, Scala & Sunstein, 2016), en filterbubbla som begränsar användarnas exponering för olika ställningstaganden (Abisheva, Garcia & Schweitzer, 2016).

Forskare, systemvetare och olika samhällsinstitutioner arbetar nu med att hitta möjliga lösningar för att möta det här problemet.

Inför de allmänna valen i Italien den 4 mars i år, arbetade italienska myndigheter tillsammans med Facebook för att aktivt bekämpa spridningen av politiska falska nyheter med ett faktakontrollsystem. Här i Sverige har regeringen meddelat att de kommer (åter)inrätta en ny myndighet för psykologiskt försvar, med syftet att öka användarnas motståndskraft och förmåga att analysera källor.

Just nu, i det här historiska ögonblicket, kan vi precis som tidigare se alla ingredienser som kan leda till att falska nyheter orsakar betydande skador på opinion, attityder och politiska val. Skillnaden är hastigheten, idag sprids de falska nyheterna snabbare.

De som är mest utsatta för alternativa fakta och falska nyheter – och de som i slutändan kan göra den verkliga skillnad – är inte de som redan har djupt rotade radikala idéer. De representerar fortfarande en minoritet. De som är mest utsatta är snarare den stora massan av användare som inte har bestämt sig, är oengagerade och som är osäkra på sina politiska värderingar, och som därför lätt byter sida.

Internet kan vara ett kraftfullt demokratiskt verktyg. Det främsta som internet har bidragit till är dess förmåga att ge alla en oändlig tillgång till fakta och åsikter, att riva ner gränser och att även ge historiskt underrepresenterade röster möjligheter att göra sig hörda. Det här är förstås också ett tveeggat svärd. Verktyg för faktagranskning kan visserligen vara användbara för att flagga artiklar som innehåller felaktiga fakta. Men som jag ser det kommer förändring på lång sikt bara uppnås genom att användarna får möjlighet att jobba på sitt kritiska tänkande, och att bli medvetna om den märkliga dynamik som kan uppstå i sociala medier. Detta arbete bör vara förebyggande och genomföras i stor skala i skolor. En annan kritisk grupp är den del av befolkningen som är ovana internetanvändare, och de som började använda Internet senare i livet. Även de bör få möjlighet att delta i ett program för ökad medvetenhet om strukturen i online-miljöer och hur algoritmer och sökmotorer fungerar. Detta för att bli medvetna om den dynamik av socialt inflytande, som exempelvis ekokammare och filterbubblor, som lätt bildas på sociala medieplattformar.

Referenser

Abisheva, A., Garcia, D., & Schweitzer, F. (2016, May). When the filter bubble bursts: collective evaluation dynamics in online communities. In Proceedings of the 8th ACM Conference on Web Science (pp. 307-308). ACM.

Allcott, H., & Gentzkow, M. (2017). Social media and fake news in the 2016 election. Journal of Economic Perspectives, 31(2), 211-36.

Berghel, H. (2017). Alt-News and Post-Truths in the” Fake News” Era. Computer, 50(4), 110-114.

DiFranzo, D., & Gloria-Garcia, K. (2017). Filter bubbles and fake news. XRDS: Crossroads, The ACM Magazine for Students, 23(3), 32-35.

Metress, J. (1975). The Scientific Misuse of the Biological Concept of Race. The Social Studies, 66(3), 114-116.

Neander, J., & Marlin, R. (2010). Media and Propaganda: The Northcliffe Press and the Corpse Factory Story of World War I. Global Media Journal, 3(2), 67.

Pennycook, G., & Rand, D. G. (2017). Who falls for fake news? The roles of analytic thinking, motivated reasoning, political ideology, and bullshit receptivity.

Quattrociocchi, W., Scala, A., & Sunstein, C. R. (2016). Echo chambers on facebook.

Subramanian, S. (2017). Meet Macedonian Teens Who Mastered Fake News and Corrupted the US Election. Wired. com, 15.