Socio(b)log

Av: Mikaela Sundberg I Sverige förknippas den 30 april med Valborgsmässoafton, brasor, ungdomsfylla och körsång. För den som har kommit i kontakt med franska Främlingslegionen handlar den 30 april om Camerone.

Camerone är Främlingslegionens främsta militära högtid. Den organiseras till minne av slaget vid Camarón i Mexiko 1863, då 62 legionärer stupade tillsammans med sin kapten d’Anjou, som kämpade tappert trots en hand av trä. Det är en stor ära att bli utsedd att bära fram denna relik på en kudde i samband med paraderna vid Främlingslegionens högkvarter i Aubagne under 30 april.

Trots att Camerone är en högtid som, till skillnad från franska nationaldagen den 14 juli, enbart finns inom Främlingslegionen symboliserar paraden samhörighet med franska försvaret, som också finns representerat genom exempelvis plutoner från flottan och flygvapnet. Att fira Camerone symboliserar även legionärernas offervilja och förkroppsligar därmed den sjätte punkten i legionärernas hederskod om att uppdraget är ”heligt”; det ska slutföras även om det innebär risk för det egna livet. Detta är ett exempel på hur Främlingslegionen kan karakteriseras som en girig institution, där kraven på medlemmarnas lojalitet är högt ställda.

Främlingslegionen är också en form av frivillig total institution i bemärkelsen att legionärerna frivilligt har sökt sig dit för att både bo och arbeta. Sociologen Erving Goffman menar att festligheter inom totala institutioner ofta handlar om att tillfälligt upplösa de annars karakteristiskt strikta skiljelinjerna mellan olika typer av medlemmar i dessa institutioner. I fallet Främlingslegionen handlar dessa olika medlemskategorier om exempelvis legionärer av olika grad, legionärer som har befordrats till underofficerare, och franska officerare. Men Camerone innebär i själva verket sällan någon tillfällig upplösning av hierarki. Under eftermiddagen, då paraden är över och firandet övergår i att samlas i kompaniernas olika öltält återfinns samma uppdelning som i vardagen, samtidigt som även före detta legionärer och utomstående familj är välkomna att delta.

Inom Främlingslegionen är julen däremot en gränsöverskridande ”familjehögtid” dit utomstående inte längre är välkomna. Närvaro under julaftonsfirandet på regementet är obligatorisk för både legionärer och franska officerare. I och med att julen åtminstone inom samhällen präglade av kristendom kan ses som en viktig familjehögtid är detta ett ytterligare exempel på Främlingslegionens ”girighet”, i och med hur ”Legionsfamiljen” prioriteras, framför eventuella andra band. Under julfirandet delas julklappar ut av kompaniets kapten, i egenskap av en faderlig roll. Underordnade spelar upp sketcher för att skämta med sina överordnade. Senare under kvällen förvandlas logement till barer.

Legionärer vittnar om att barriärerna tillfälligt raseras under julen. De beskriver hur man ”till och med” kan prata, skämta och kanske till och med slåss lite skämtsamt med en officer. I själva verket understryker beskrivningar av julen, och vad Goffman skulle kalla ”friheter över kastgränserna”, hur skarpa gränserna mellan ”kasten” är i vanliga fall, även under Camerone. Inom antropologin är festligheter och ritualer givna fokus, men också inom sociologi har analyser av högtider och ritualer sin givna plats, både för att förstå vilka värden som hyllas som och som prisma för att blottlägga den mer vardagliga ordningen.

Här kan du läsa mer om Camerone.

En mer omfattande sociologisk analys av Främlingslegionen finns i boken A Sociology of the Total Organization (Routledge 2015).