Socio(b)log

Av: Maria Brandén Det argumenteras ofta för att föräldrar ska dela föräldraledigheten lika, och många politiska reformer uppmuntrar till en sådan fördelning. Men har det egentligen någon betydelse hur föräldrar i heterosexuella par delar föräldraledigheten? Ny forskning visar att pappor som hade velat vara hemma längre med barnen än vad de var, har en högre risk att separera från mamman. Dessutom leder pappornas missnöje med ledigheten till en minskad sannolikhet för att samma par skaffar fler barn tillsammans.

I en nyligen publicerad studie har vi frågat 554 föräldrar om hur lång deras senast avslutade föräldraledighet var, och hur nöjda de i efterhand är med hur de fördelade föräldraledigheten med den andra föräldern. Vi har studerat hur längd och nöjdhet med längden på föräldraledigheten hänger samman med hur de värderar sitt parförhållande. Vi har därefter följt dessa föräldrar för att se om de under de närmaste åren därefter skiljer sig eller separerar, samt om de skaffar fler barn med samma partner.

Fastän majoriteten av de svarande i vår studie tycker att det är eftersträvansvärt att föräldrar delar föräldraledigheten jämställt är det fortfarande ganska ovanligt att detta efterlevs i praktiken. Bara 20 procent av männen och 15 procent av kvinnorna i vår studie rapporterade att pappan var hemma åtminstone 40 procent av tiden. Det är också vanligt att framförallt män i efterhand är missnöjda med hur de fördelade ledigheten med den andra föräldern. En av fyra män önskar i efterhand att de hade varit hemma längre, medan 15 procent av kvinnorna önskar att de hade varit hemma kortare (det är mycket ovanligt att män önskar de varit hemma kortare eller att kvinnor önskar att de varit hemma längre).

Denna typ av missnöje tenderar att ha allvarliga konsekvenser för familjelivet. Sedan tidigare vet vi att par som har fördelat föräldraledigheten ojämställt är mindre benägna att skaffa fler barn tillsammans, och detta bekräftas även i denna studie. Men vi finner också att det är viktigt hur nöjd man i efterhand är med fördelningen, och framförallt verkar mäns missnöje med fördelningen av föräldraledigheten påverka förhållandet negativt. Det kanske tydligaste tecknet på detta är att pappor som önskar att de hade varit hemma längre med sitt barn, löper en mer än dubbelt så stor risk att separera från mamman till barnet än pappor som delat föräldraledigheten på ett sätt som de i efterhand ser som mer tillfredsställande. Dessa män är också betydligt mindre benägna att skaffa fler barn med samma partner, och mindre nöjda med sina parförhållanden. För kvinnor finner vi inget samband mellan nöjdheten med fördelningen av föräldraledigheten och förhållandekvalitet, fortsatt barnafödande eller separationsrisker.

Den svenska föräldraledigheten är flexibelt utformad, och individer har stor frihet i att själva välja hur de ska fördela ledigheten med den andra föräldern. Dock finns fortfarande starka könsnormer och strukturer kring ansvar för familj respektive arbete. Därför kan det fortsatt vara svårt för män att få full tillgång till föräldraledigheten, till exempel på grund av arbetsgivarens förväntningar, den andra förälderns vilja att vara hemma eller ekonomiska skäl. Våra resultat tyder på att många svenska pappor förväntar sig att få delta i alla delar av föräldraskapet, och att de sätter högt värde på kontakt och tid med sina barn. Att gå miste om detta verkar riskera att skapa slitningar i relationen med den andra föräldern, som i slutändan till och med kan leda till en separation.

Här kan du läsa mer om datamaterialet som studien är baserad på. Forskningen är finansierad av Forte, dnr. 2012–0646.

Läs hela studien här: Maria Brandén, Ann-Zofie Duvander och Sofi Ohlsson-Wijk: ”Sharing the Caring: Attitude-Behavior Discrepancies and Partnership Dynamics”. Journal of Family issues.