Terrorattacker kan öka boendesegregeringen – men bara under en kortare period

Jens Rydgren foto Clément Morin
Jens Rydgren. Foto: Clément Morin/Stockholms universitet

Av: Christofer Edling, Jens Rydgren och Rickard Sandell Efter terrorattacker har både Stockholm och städer som London, Paris, Barcelona, Madrid, Berlin och New York reagerat på samma sätt: genom att så snabbt som möjligt återvända till det normala. Det här har tolkats som ett tecken på samhällets motståndskraft av journalister som bevakat efterverkningarna av terrorattacker. Vetenskapliga studier av hur samhället reagerar finns det färre av, och de som finns fokuserar oftast på människors attityder.

I en vetenskaplig studie publicerad 2016 undersöker vi därför både attityder och beteenden som reaktioner på en terroristattack. Vi kan där visa att även människors beteenden kan betraktas som motståndskraftiga mot terrorism. Vi argumenterar för att terrorattacken i Madrid den 11 mars 2004 först ledde till ett tydligt skifte i attityder gentemot invandrare med arabiskt ursprung, och att detta skifte påverkade invandringsmönstret hos befolkningen med arabiskt ursprung inom och till Spanien. Detta ledde i sin tur till en betydande tillbakagång av integrationen av invandrare med arabiskt ursprung i Spanien. Vår analys påvisar ett tydligt skifte i hur migrationsmönstren såg ut före och efter bombningarna 2004. Med hjälp av empiriska data kan vi belägga att de här förändringarna inte var permanenta utan temporära, vilket i sig är ett tecken på samhällets motståndskraft mot terrorattacker.

Det var under rusningstid på morgonen den 11 mars 2004 som Madrids pendeltågssystem drabbades av en rad terrorattacker. Fyra pendeltåg attackerades med totalt 10 bomber som dödade 191 personer och lämnade nästan 2000 sårade. Det var den värsta terrorattacken i Spaniens historia och en av de blodigaste någonsin i Europa. Det visade sig att islamistiska fundamentalister låg bakom bombningarna och att flera av terroristerna hade nordafrikanskt ursprung. När Spanien blivit ett mål för islamistisk terrorism hamnade landets arabiska minoritetsgrupp i uppmärksamhetens centrum, både politiskt och socialt.

I vår studie använde vi oss av data från Estadistica de Variaciones Residenciales, insamlad av Spaniens nationella statistikbyrå (INE), för att undersöka hur invandringen har sett ut för varje kvartal mellan 1 januari 1999 och 1 januari 2010. Totalt handlar det om 5,4 miljoner förflyttningar mellan länder som människor tillhörande omkring 198 olika invandrargrupper har gjort. Samtidigt ägde 13,9 miljoner förflyttningar av människor mellan kommuner inom Spanien rum. 3,8 miljoner av dessa förflyttningar gjordes av människor med utländsk (icke-spansk) bakgrund. Statistiken inkluderar också förflyttningar som papperslösa invandrare har gjort.

Vi är i vår studie intresserade av att undersöka hur migrationen mellan Spaniens 52 provinser har sett ut. I vår analys av boendesegregeringens utveckling är platsen alltså lika med provinsen. För att kontextualisera vår studie kan sägas att det i Spanien fanns totalt 460 000 invånare av arabisk härkomst vid tidpunkten för attacken, att jämföra med 910 000 i slutet av perioden som vi analyserar.

Figur 1. Hur integrationen har förändrats enligt Theil Information Index, under 2000-2010, och vid tidpunkten för Madrid-bombningarna.
Notera. EU = Europeiska unionen.

Figur 1 nedan visar förändringen i integrationen under perioden. Vårt mått på integration (Theil Information Index) tar hänsyn till alla förändringar i sammansättningen av två grupper i de definierade områdena över tid. Indexet varierar mellan 0 (när alla provinser har samma sammansättning som landet i stort) och 10 (när alla provinser består av endast en grupp). Före terrorattacken 2004 visade indexet en tydlig tendens mot ökad integration av den arabiska minoriteten (ju lägre poäng, desto jämnare fördelas minoritetsgruppen över de spanska provinserna). När terrorattacken ägde rum blev trenden plötsligt den motsatta. Det som följde var alltså en ökad segregering. Ett år efter attacken, under andra och tredje kvartalet 2005, var segregationen mätt i Thiel Information Index runt 2,5% högre än den var under andra kvartalet 2004 precis efter attacken.

Men tre år senare, under första kvartalet 2007 och ungefär vid den tid då Spaniens ekonomi tvärbromsade, hade integrationen återgått till samma nivå som före attacken. Det här tyder på att samhället har en stark motståndskraft mot yttre chocker som terrorattacker, sett till hur integrationen och segregeringen påverkas.

Skulle våra resultat kunna ha orsakats av någonting annat än just terrorattackerna? För att undersöka alternativa förklaringar, jämför vi den arabiska minoritetens integration över tid med trenden för andra invandrare från länder utanför EU. Vi ser att den ökade segregationen är unik för den arabiska minoriteten. Trenden som observerats för den arabiska befolkningen kan alltså inte kopplas till en allmän förändring av bostadssegregeringen av invandrare i Spanien. Resultatet stöder våra hypoteser: integrationen av den arabiska minoritetsgruppen påverkades negativt av terrorattacken. Det vill säga att Madrid-bombningarna temporärt hindrade integrationen av den arabiska befolkningen i Spanien.

Figur 1 Jens
Figur 1. Hur integrationen har förändrats enligt Theil Information Index), under 2000-2010, och vid tidpunkten för Madrid-bombningarna.                     
Notera. EU = Europeiska unionen.

Figur 2 nedan ger en detaljerad analys av typen av migration – intern eller internationell – som orsakade den största förändringen från en period till nästa.

Figur 2 Jens
Figur 2. Intern och internationell migration, och förändring av integrationen enligt Theil Information Index. Tidsperiod: 2000-2010, och vid tidpunkten för Madrid-bombningarna.       

Av Figur 2 ovan framgår att trenden mot ökad segregering i stor utsträckning drevs av invandring till Spanien, och i mindre utsträckning av invandring inom Spanien. Med andra ord: efter bombningarna var nya invandrare från den arabiskspråkiga delen av världen mer benägna att bosätta sig i områden där araber redan bor, än vad de var före bombningarna. Den här typen av migrationsströmmar är förväntade när samhällsklimatet hårdnar för specifika minoriteter.

Detta innebar alltså att den etniska segregeringen, det vill säga det genomsnittliga geografiska avståndet, mellan invandrare med arabiskt ursprung och infödda spanjorer ökade strax efter terrorattackerna. Ingen sådan effekt kan ses för andra invandrargrupper.

Men effekten var alltså relativt kortvarig. Efter ungefär två år började den etniska integrationen öka igen, och därmed återupptogs den positiva trenden från åren före terrorattacken. Detta är i sig ett tecken på hur motståndskraftigt samhället kan vara mot en terroristattack.

Referens

Edling. C, Rydgren. J. and Sandell R. (2016), “Terrorism, Belief Formation, and Residential Integration: Population Dynamics in the Aftermath of the 2004 Madrid Terror Bombings”, American Behavioral Scientist, 60(10).


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s