Socio(b)log

Av: Caroline Uggla Att ha en mor som är gift med en man som har minst en fru till – det vill säga polygamt gift – kan vara bättre än att ha föräldrar som är monogamt gifta för en del barn i Etiopien. I alla fall om man tittar på faktorer som barnadödlighet, utbildning och äktenskap. Men hur det går för barnen  beror på moderns rangordning som fru och utfallen är olika för söner och döttrar.

Polygami är den äktenskapssed där män har rätt att ha flera fruar. Denna sed är mycket vanligare än många tror och finns i cirka 80 procent av alla människosamhällen världen över, men är särskilt vanlig i Afrika och delar av Sydamerika.

Frågan huruvida polygami är en skadlig kulturell företeelse har skapat viss debatt på sistone och är av stort politiskt och policy-intresse. Att polygami kan vara gynnsamt för män är ganska tydligt – de kan både få fler barn och få ut mer arbetskraft från flera fruar. Fördelarna för kvinnor är däremot mindre uppenbara.

Det har gjorts gällande att när flera kvinnor och deras barn delar på en make medför det  skadliga konsekvenser för kvinnor och barn, i form av sämre hälsa och högre barnadödlighet.

Det har fått antropologer att ställa frågan varför kvinnor, eller deras föräldrar å deras vägnar, accepterar att gifta sig med en man som redan är gift?

Vår studie är baserad på uppgifter som vi har samlat in genom hushålls-enkäter från cirka 1 200 Arsi Oromo-kvinnor. Arsi Oromo är agropastoralister som bor i sydvästra Etiopien och främst försörjer sig genom boskapsuppfödning med en del odling av hirs och majs. Vi frågade om olika utfall som hälsa, utbildning och äktenskap för deras ~ 6200 barn.

Vi ville testa huruvida polygami är associerat med olika utfall för söner och döttrar, och om söner favoriserades i polygama hushåll. Tidigare studier har nästan alltid analyserat alla barn tillsammans, vilket betyder att om en grupp far illa kan det döljas i resultaten om en annan grupp gynnas under polygami. I polygama hushåll kan föräldrarna öka chanserna att deras söner också växer upp och bli polygama, får hög status, och får fler barnbarn, genom att investera mycket i sönernas hälsa, utbildning och så vidare. Detsamma gäller inte för döttrar på grund av den kvinnliga reproduktionen. Med andra ord: en dotter kan bara få ett visst antal barn, oavsett hur mycket hennes föräldrar investerar i henne.

Våra resultat visar att barn till både polygama förstafruar och andrafruar har vissa fördelar jämfört med monogama fruar. Men vi visar också att dessa fördelar är mer komplexa än vad man tidigare trott. Vi kunde inte se tecken på någon favorisering av söner, istället var utfallen könsspecifika. I korthet kom vi fram till följande:

• För polygama förstafruar gällde att deras barn överlevde sina fem första levnadsår i samma utsträckning som monogama kvinnors barn. Däremot lyckades förstafruarnas barn bättre än barn till monogama kvinnor, både vad gällde längd på utbildning för sönerna och ålder vid första äktenskapet för döttrarna.
• När det kom till polygama andrafruar, hade deras barn högre barnadödlighet jämfört med monogama fruar. Men andrafruars barn som överlevde de kritiska fem första levnadsåren hade en fördel i och med att deras döttrar hade en lägre ålder vid första äktenskapet, och deras söner samma utbildningsnivå som pojkar med monogama mödrar.

Att gifta sig ung är viktigt för Arsi Oromo-flickor, eftersom de mest eftertraktade äktenskapspartnerna gifts bort yngre och deras föräldrar får en större hemgift. Det har även visats tidigare att dessa kvinnor har bättre hälsa senare i livet. Därför kan man inte dra slutsatsen att gifta sig under 18 år är kategoriskt skadligt för Arsi Oromo kvinnor i det här sammanhanget. Vad gäller pojkarna så är det en statusmarkör att ha någon form av utbildning och det gör dem mer eftertraktade på äktenskapsmarknaden, även om de flesta aldrig får ett arbete som kräver högre utbildning.

Det är mycket möjligt att det faktum att man är född av en polygam mor innebär högre social status och prestigen av att vara gift med en man med hög status även ger fördelar för nästa generation. Bland Arsi Oromo får den kvinna som föder den första sonen i ett äktenskap, ofta förstafrun, hög social status inom samhället, fördelar som kan föras vidare till hennes barn. Samtidigt som det kan förekomma konflikter mellan fruar med samma make understryker de antropologiska bevisen också fördelarna med samarbete när bördan av barnomsorg och hushållsarbete kan delas mellan fruarna.

Det är inte osannolikt att vissa personer har större sannolikhet att bli polygama eller bli förstafruar för att de är mer attraktiva, har en särskild personlighet eller har högre kognitiva förmågor, och att samma egenskaper ledare till bättre utfall för deras barn, men vi saknar data på det här. För att testa den tolkningen behövs data från småskaliga populationer över flera årtionden, före och efter äktenskapets ingående, ett viktigt men utmanande nästa steg för framtida studier.

Resultaten kan inte förklaras av att rika män både har råd med flera fruar, och har större sannolikhet att få söner som går i skolan längre, och döttrar som gifter sig yngre. Arsi Oromo har relativt låg ojämlikhet i välstånd på grund av statliga reformer för omfördelning av mark. Vi kontrollerade också för mödrarnas utbildningsnivå, så eventuella kopplingar kan inte förklaras av att monogama kvinnor är mer välutbildade och ”moderna”.

Att vara född av en förstafru är uppenbart fördelaktigt. Men varför gifta sig med en gift man? Våra analyser visar att även andrafruar har vissa fördelar jämfört med monogama kvinnor när det gäller deras barns utgångar längre fram i livet. Dessa resultat utmanar idén att polygami är en skadlig kulturell sed.

För politiska beslutsfattare är det viktigt att förstå den kontext där polygami äger rum. Vi förväntar oss inte nödvändigtvis att polygami har samma konsekvenser i alla samhällen. Men generellt kan man säga att när kvinnor har autonomi över sina äktenskapliga beslut förväntas inga skadliga konsekvenser av polygami. Att avskaffa polygami kan därför göra större skada än nytta, beroende på vilka sociala strukturer som råder.

Referens

Are wives and daughters disadvantaged in polygynous households? A case study of the Arsi Oromo of Ethiopia, av Caroline Uggla, Eshetu Gurmu och Mhairi Gibson i Evolution and Human Behavior