Av: Ann-Zofie Duvander Familjepolitiken spelar roll för hur familjer med utländsk bakgrund väljer att använda föräldraledigheten. Det visar en ny avhandling från Helsingfors universitet av Jussi Tervola, som har jämfört uttag av föräldraledighet i Sverige respektive Finland. Finland och Sverige har liknande mål för familjepolitiken men Sverige har en mer generös och mer flexibel föräldraförsäkring som kan användas under längre tid i barnens liv. Jämförelsen görs därmed mellan två relativt lika länder där det är lättare att peka på konkreta skillnader som ger skillnader i hur försäkringen används. Forskningen visar att utlandsfödda pappor i Sverige använder föräldraledighet oftare och mer än utlandsfödda pappor i Finland. I bägge länder använder utlandsfödda pappor dock föräldraledighet i mindre utsträckning än infödda pappor.
I avhandlingen analyseras data från Försäkringskassan och dess finska motsvarighet Folkpensionsanstalten (KELA) för att undersöka hur utlandsfödda i Sverige och Finland väljer att dela föräldraledigheten. Studien har delvis medförfattats av Ann-Zofie Duvander och Eleonora Mussino från Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet.
De nordiska ländernas familjepolitik är nära kopplade till mål om jämställdhet, både genom att uppmana mammors förvärvsarbete och pappors tid med barnen. Betald föräldraledighet är här en viktig del, men för att använda föräldraledighet med hög ersättning krävs att föräldern har arbetat året innan barnet föds. Användning av föräldraledighet kan därför ses som ett mått på integration och hur tillgänglig den nationella socialförsäkringen är. Både i Finland och i Sverige tar mammor mer ledighet, men skillnader mellan mamman och pappan är alltså tydligare bland familjer där minst en förälder är född i utlandet.
Skillnaden mellan mammor och pappor i familjer med och utan utländsk bakgrund är större i Finland än i Sverige och detta gäller även när skillnader i inkomst och demografiska faktorer tagits hänsyn till. Detta tyder på att den svenska familjepolitiken är mer framgångsrik i att göra föräldraförsäkringen tillgänglig för olika grupper av föräldrar. Det svenska systemet innehåller även en uppmuntran för pappor att använda ledighet med barnen. Det främsta exemplet på det är troligen de reserverade månaderna för vardera föräldern, som kan användas flexibelt och är mer omfattande än pappaledighetssystemet i Finland.
I avhandlingen jämförs även hur Finlandsfödda pappor som invandrat till Sverige och Sverigefödda pappor som flyttat till Finland använder föräldraledighet i sitt nya hemland.
Resultaten stödjer slutsatsen att familjepolitiken i landet som en blir förälder i spelar stor roll – en större roll än attityder till föräldraledighet som troligen befästs tidigare i livet. Detta eftersom papporna tar ut ledighet mer i likhet med infödda pappor än i linje med sitt gamla hemland.
Men helt fria från det gamla hemlandets normer är utlandsfödda pappor som flyttat mellan Finland och Sverige inte. Den slutsatsen drar Jussi Tervola eftersom ålder vid invandring visar sig vara viktigt. Ju yngre männen är när de anländer i det nya hemlandet, desto större är sannolikheten att de gör liknande val som den infödda befolkningen, enligt avhandlingen.
En viktig slutsats i avhandlingen är därför att den svenska familjepolitiken visar sig vara mer effektiv i att främja de familjepolitiska målen också när det gäller invandrarfamiljer. Den mer generösa och flexibla politiken i Sverige tenderar att komma fler grupper av föräldrar till nytta, vilket naturlitgtvis är ett viktigt mål.
Referens
”Supporting gender equality and integration – Immigrant families’ child care choices in the Nordic policy context”. Avhandlingen publiceras i FPA:s serie Studies in social security and health. Avhandlingen säljs av FPA (kan beställas här.)
Socio(b)log 