Vad betyder Metoo ur ett sociologiskt perspektiv?

 

22987087-lots-of-people-supporting-the-metoo-compaign-against-sexual-harassment
Demonstration till stöd för Metoo-rörelsen på Sergels torg i Stockholm i höstas. Foto: Hans Christiansson/Mostphotos.

Av: Ann-Zofie Duvander med hjälp av Tove Sohlberg. Metoo-rörelsen har uppdagat sexuella övergrepp av olika grad och dimension på framförallt arbetsplatser. En del har utpekats som skyldiga vilket kan förbättra situationen på dessa arbetsplatser. Men större genomslagskraft finns troligen i att offentliggöra individers personliga upplevelser, inte minst genom att lägga skulden för övergrepp på förövarna. Det var inte accepterat med övergrepp innan Metoo, men nu är det inte heller accepterat att sopa dem under mattan. Det som händer nu får stort medialt utrymme, men kommer förändringar ske även på lång sikt? Kommer strukturer som leder till övergrepp att förändras? Sociologers uppgift är att studera samhällsutvecklingen, däribland strukturer. Det arbetet bör leda till underlag som kan användas för att bättre förstå vad som orsakar samhällsproblem och för att underbygga beslut om åtgärder. I diskussioner om långsiktiga förändringar är därför en grundläggande fråga som sällan ställs; vad är egentligen en struktur?

Vad är en struktur?

Sociologer har olika syn på vad struktur är. Här är syftet inte att tydligt definiera begreppet men ge exempel på hur den kan förklaras.

Strukturer är de mönster vi ser i samhället och som vi använder för att beskriva det. Strukturer är systematiska, och tämligen stabila över tid. Vi sociologer är främst intresserade av sociala strukturer, det vill säga de mönster i samhället som uppkommer av sociala krafter, begränsningar och möjligheter, mönster som inte verkar ha uppkommit slumpmässigt. Skillnader mellan löner i typiska kvinno- och mansdominerade yrken är ett exempel på en struktur. Den strukturen bygger bland annat på hur de olika arbetena värderas, på hur de olika fackförbunden förhandlat fram avtal och vilka som väljer att arbeta i de olika yrkena.

Sociologer pratar också om strukturer som är svårare att definiera och som beskrivs med begrepp som i sin tur inte heller är uppenbart klart definierade. Det kan exempelvis finnas en struktur av skillnader i makt mellan grupper (barn-vuxna, kvinnor-män, hög-lågutbildade). Makten mellan vuxna och barn kan ses i hur skolväsendet är uppbyggt, i förskolan, men också i familjer och ett samtal mellan en förälder och ett barn. Strukturen kan då bestämma hur förväntningarna ser ut dem emellan. Förväntningarna leder till att det ofta tas för givet vem som har makten, och ingen reflektion sker runt vem som bestämmer och varför.

Social strukturer kan också beskriva vad som är tillåtet och inte på en arbetsplats. De som agerar efter sådana strukturer behöver inte vara medvetna om strukturen de agerar efter, som inte heller behöver vara synlig. Strukturen är här den underliggande ordningen som kan ta sig föränderliga uttryck. Till exempel kan maktordning och arbetets karaktär leda till uttryck av allt från hur arbetsuppgifter fördelas till hur dagordningen ser ut på möten, samt vem som brukar dominera samtalet och på fikarasten. En dagordning kan ändras men oftast kvarstår maktordningen bakom.

De sexuella övergrepp som blottläggs genom Metoo härstammar i maktstrukturer vi ofta inte uppmärksammar direkt. Det innebär att det funnits en acceptans av att inte prata om och även aktivt tysta ned övergrepp. Övergreppen är också symtom på en mer generell struktur av hur kvinnor och män förhåller sig till varandra. Där märks det inte alltid vem som har makten, eller vem som tillåts agera på olika sätt. Som individer reflekterar vi sällan kring vem som har makt eller vem som har mest att säga till om i en viss situation – makten är ofta osynlig och normaliserad. Dåligt språkbruk, accepterande av lite gubbsnack, mansplaining, lite manliga väntjänster eller en och annan utelämnad kvinna är del av denna könsmaktstruktur, likaså andra och grövre situationer. Om det exempelvis normaliseras att skämta om kvinnors förmåga eller utseende, blir ett sådant ringaktande osynligt och det kan leda till en gränsförskjutning av vad som är acceptabelt beteende. Det blir lättare att tysta ned en riktigt förnedrande kommentar om en kommentar på gränsen möttes av ett flin. Sexuella övergrepp är med andra ord den extrema formen av en struktur där olika beteenden är accepterade för kvinnor respektive män.

Förändras strukturer?

Även inom sociologin finns olika sätt att se på om sexuella övergrepp ska ses som del av en struktur, eller endast som individuella handlingar. Skulle en könsmaktsordning finnas kvar om alla män som begått övergrepp straffades?

De som menar att strukturer existerar i det här fallet menar att förväntningar och roller kvarstår och ändras mycket långsammare (om ens alls). Det blir därför avgörande om en ser  de övergrepp som nu uppmärksammas som enstaka fall eller som del av en struktur. Ett uppenbart problem här är att vissa har mer att vinna på att strukturen finns kvar och därmed hävdar att övergrepp endast är individuella fall där individer valt att bete sig illa. De som menar att det finns en struktur skulle här påpeka att vi alla är del av denna, både de som vinner på den, de som förlorar, de som väljer att synliggöra den och de som menar att den inte finns.

Sociologer har som uppgift att blottlägga, analysera och förklara strukturer och mönster i samhället. Det görs på olika sätt: genom att fråga individer direkt, studera mönster av agerande i register eller observera agerande. Vi studerar därmed den vardag vi själva lever i. Fördelen är att vi ofta känner väl till vad vi studerar. Nackdelen är att eftersom vi är del av samma struktur kan en emellanåt ha modesta förhoppningar om att upptäcka strukturer som är normaliserade. Akademiuppropet är ett exempel på att sexuella övergrepp även är del av forskares värld, en värld som dessutom kan betraktas som hierarkisk, individualistisk och elitistisk. Därför kan en misstänka att det i universitetsvärlden finns många med stor makt som har mycket att vinna på att inget förändras.

Metoo sätter fingret på det sociologiska tvistemålet om att lägga mest vikt vid individuella aktörer eller på de sociala strukturer som styr dess handlande. De personliga upplevelser som nu offentliggjorts indikerar dock att något förändrats och att tystnaden om övergrepp är bruten. Låt oss hoppas att Metoo manar till forskares kall att studera, analysera och pröva och därmed genom studier rikta ljuset mot vad som förändrats och vad som leder till förändring.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s